Reflektioner från Råsunda

  Idag var jag med min käre Far och drygt 14000 andra människor på Råsunda för att se AIK ta emot Helsingborg. Jag tänker inte referera matchen, som för övrigt slutade 2-1 till AIK. Jag tänker inte heller ägna plats åt att höja AIK till skyarna efter hjälteinsatsen mot Moskva tidigare i veckan, eller gnälla på Helsingborgs lama instats mot Celtic. Jag tänker inte kommentera de pigga inhoppen av AIK:s mycket spännande och lovande nyförvärv. Jag tänker inte ens nämna toppstriden i Allsvenskan trots att den nu faktiskt ser ut att bli riktigt spännande. 
  Nej, det här inlägget kommer att handla om den mest otacksamma rollen som överhuvudtaget existerar i idrottsvärlden. Deras insatser nämns i stort sett aldrig om det inte är stora rubriker om felbeslut som kostade det ena eller det andra laget matchen. Jag syftar naturligtvis till domarna.
  Tänk er själva att vakna varje morgon och gå till jobbet och veta att idag kommer jag ha ett antal tusen människor som bedömer mitt jobb. Den stora majoriteten kommer med säkerhet tycka att jag är kass och resten  kommer rycka på axlarna och tycka att jag i alla fall inte gjorde bort mig totalt. Och juryn består till 99% av självutnämnda experter som alla saknar mina kvalifikationer i yrket. 
  Min avsikt är inte att med denna text få dig att tycka att domarna är felfria, absolut inte. Tvärtom, jag tycker också att de ofta håller en väldigt låg och jämn nivå, framförallt när det gäller filmningar. Jag återkommer till detta alldeles strax. Men, det jag, till skillnad från många andra på läktaren där jag sitter, har insett, är att domaren inte är en programmerad maskin eller en dresserad apa. Det är en mänsklig varelse som tar snabba beslut baserade på hur han (för oftast är det en man) uppfattar en viss situation. Naturligtvis blir det fel ibland.
  Min kritik riktar sig därför inte till domarna, utan till regelverket. Varför inte hjälpa domarna så långt det överhuvudtaget är möjligt? Jag har tre konkreta förslag. Ett: Installera målkameror. Varför har man inte redan gjort det? Kameror som avgör svåra lägen finns i många idrotter och har så vitt jag vet använts ett tag nu. Det är ingen ny teknik. Den kan inte vara speciellt dyr. Men det skulle få tyst på många idiothuliganers höjda röster om domarens (som av någon anledning alltid delar namn med såväl manliga som kvinnliga könsorgan) alltför låga intelligensnivå när denne från sin position vid straffområdeslinjen inte lyckas slå på sin röntgensyn och räkna ut nedslagpunkten med hjälp av den uppskattade hastigheten och vinkeln på bollbanan efter bollen träffat ribban. 
  Två: Se över handsregeln. Så vitt jag vet så ingår inte tankeläsning i domarutbildningen (jag har å andra sidan inte gått någon så rätta mig gärna om jag har fel) och så länge den inte gör det har jag svårt att se att en regel som grundas på en spelares avsikt är mycket svår att tillämpa i praktiken. Jag har naturligtvis lösningar på detta problem. Antingen låter man Henrik Fexeus döma alla matcher, eller så formulerar man om regeln. Den skulle till exempel kunna skrivas i stil med att "domaren skall blåsa för hands om en spelares arm eller hand träffas av bollen, med undantag för de situationer då armen eller handen är placerad på ett sådant sätt att bollen annars hade träffat en annan kroppsdel".
  Mitt sista förslag brukar mötas av mer motstånd än de två första och det är kanske därför jag brinner som allra mest för den. Filmningar är det värsta jag vet inom idrotten. Det här "småfuskandet" som framförallt fotbollsspelare har gjort till ett så självklart inslag i sporten att folk på allvar menar att det "hör till spelet". Nej, det gör det inte! Om jag var tränare skulle jag stänga av spelare i mitt lag som filmade. Även om jag tycker att många domare är förvånansvärt dåliga på att avslöja filmare så har jag viss förståelse för det. Det filmas ju även när spelaren fått frisparken med sig. Jag tycker att man i efterhand ska gå in och ta bort gula kort och avstängningar där det är uppenbart att offret har filmat.  Men framförallt tycker jag att lagen ska straffas hårdare under match när spelarna ligger och kvider på plan för att bli utburna på bår och sen ställa sig och komma in i nästa avblåsning. 
  Mitt förslag är att man ska införa en regel som säger att om en spelare blir utburen på bår, så får den spelaren inte komma in igen förrän det har gått tio minuter. Är man så skadad att man måste bli utburen på bår så borde man nog inte fullfölja matchen. Är man inte så skadad kan man lika gärna "gå av sig" smärtan på plan. 
  Det stora problemet med allt detta snack om domarnas dåliga insatser är att det blir ok att skrika fula ord och förolämpa någon så långe denne har en visselpipa i munnen. Och det här sprider sig som en löpeld bland våra unga. Det sitter föräldrar på varje match som spelas på Råsunda och säkert alla andra arenor i Sverige och lär sina barn att skrika könsord till domaren, inte alltid för att han gjort fel, utan lika ofta endast för att han faktiskt gjort sitt jobb och det tycker jag är skrämmande. Monkey see, monkey do...