Äntligen är den här!

  Aldrig trodde jag att den här dagen skulle komma. Den har känts så långt bort och fast jag har kryssat dagarna i kalendern, som ett litet barn i december, så har tiden stått still. Det känns nästan overkligt. Jag ställde klockan tidigt i morse för jag är nog knappast den enda som väntat otåligt. Det gäller att vara ute i god tid för att hinna fram. Jag skulle ju egentligen möta en vän här men han har faktiskt varit sen förr och jag har inte tid att vänta, om han nu skulle bli sen idag också. Men han förstår säkert, det hade jag gjort. Phones over bros, du vet. Och det här är ju ingen vanlig telefon, det är ju det bästa som hänt Iphone sen Iphone.

  Det är ett kul fenomen det här med superhypade prylar som släpps i affärerna. Det är som att människors verklighetsuppfattning förvrängs och våra prioriteringar ställs helt på huvudet. Om Mazlov fortfarande var vid liv hade han blivit tvungen att snickra om sin behovstrappa något inför varje sådant här tillfälle. För innan jag ens kan börja fundera på hur jag ska tillfredsställa mina fysiska behov eller skaffa mig någon slags trygghet i vardagen så måste jag ha en Iphone 5. 

  Eller jag vet inte, kanske har vi nått så långt nu att Mazlovs behovstrappa inte längre är aktuell. Nya Iphone 5 kanske helt enkelt är så bra och funktionell att vi inte längre behöver Mazlov och hans trappa. Vi kan byta ut den mot en Iphone 5 så löser den resten åt oss.

  Det är nästan lite skrämmande hur lätt vi luras av, eller kanske hur duktiga de stora företagen är på att marknadsföra sina produkter. Hela stan var en enda lång kö igår och då vet jag inte ens om de hade telefonen i butiken än. Jag tror att man endast kunde förbeställa. Och folk är livrädda att de ska slut. Jag kan berätta en sak för alla er som oroar er. Vill ni ha en Iphone 5 så kommer det att räcka till er, jag lovar. Men ni kanske får den idag.

  Det som är mest intressant i hela den här cirkusen är hur fort saker och ting tappar i värde. Iphone 4s (om nu det var den senaste) var ju toppen och fungerade hur bra som helst, fram till idag. Idag är den värdelös och det är knappt så att man överlever med den. Den saknar något viktigt. Det är ett trappsteg tror jag. Hmm, det näst sista innan man är på toppen om jag inte minns fel. Det som handlar om status, makt och uppskattning från andra. För den funktionen fyller nämligen inte längre den gamla modellen.

  Jag läste precis Henrik Fexeus bok När du gör som jag vill. Där tar han bland annat upp en del marknadsföringsknep och hur olika företag använder sig av psykologiska processer som pågår i våra hjärnor utan att vi alltid är så medvetna om det. I ljuset av dessa, för mig nyligen uppenbarade knep, är det rätt kul att stå bredvid den långa slingrande kön, i det stora äpplet, till världens största äpple och känna hur jag kommer på mig själv med att tänka att den faktiskt är sjukt snygg och att min egen väldigt mycket äldre modell börjar bli rätt sliten. Den kan man ju bara surfa på om man har ett WiFi i närheten och då går det ändå rätt långsamt. Och har inte skärmen krympt på senaste tiden? Färgerna börjar i alla fall bli lite grådassiga. Det är nog bäst att jag går och ställer mig sist i kön. 

  Och det var ljudet av mig som föll baklänges med huvudet före i trappan...