Jag satt precis här och tänkte lite. Jag pratade precis med en gammal vän och berättade om min situation med green card och allt. Jag får berätta hur det ligger till varje dag för någon och det känns alltid som att det är en jobbig situation som man berättar om. Vilket stämmer till viss del. Det är jobbigt att det tar sån tid. Det är jobbigt att inte veta. Det är jobbigt att man inte kan göra något för att skynda på processen och så vidare.
Men så tänkte jag att det kunde ha varit mycket värre. För det första är det i ett större perspektiv ett lyxproblem. Men även i ett lite mindre perspektiv kunde det ha varit mycket värre. Det är en osäkerhet över hela situationen på sätt och vis, men där finns också en trygghet i alla er som hjälper oss. Framförallt våra familjer som ställer upp på allt, alltid när vi ber om hjälp, eller oftast innan vi ber om hjälp. Kompisar som hjälper oss att tänka på annat och fördriva tiden med. Tack för det allihop!
Jag är också tacksam över att jag har en så generös chef. Utan henne skulle det knappast vara möjligt för mig att vara här nu. Det är en enorm trygghet att veta att man har ett jobb att komma tillbaka till när man handlat lite för mycket fin fisk på Chelsea Market. Dessutom ett jobb man trivs med. Det är få förunnat och jag är medveten om hur bra jag har det.
Så, visst, himlen är inte alltid alltid klarblå. Men å andra sidan skiner alltid solen där bakom molnen. De vackra orden får avsluta dagens reflektionsstund.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar