I stridens hetta

 Jag har sedan två år tillbaka jobbat på en skola för elever med autism och utvecklingsstörning. Jag är utbildad i historia och religion så särskoleinriktningen var ingenting jag hade planerat. Men jag är väldigt glad att jag hamnade där för jag har lärt mig otroligt mycket och elever är underbara!
  Den senaste tiden har jag iakttagit ett intressant fenomen som jag vill lyfta fram. Det är nämligen så att när man jobbar på en skola som vår så hamnar man ofta i oväntade och ibland mycket annorlunda och svåra situationer. Våra elever beter sig ofta annorlunda när vi är ute bland folk i affärer, i badhuset eller på gymet och drar ofta till sig allmänhetens blickar. Ibland kan de också vara utåtagerande och fara ut mot personalen med slag och sparkar.
  Men vår personal är van vid sådana situationer och duktiga på att hantera dessa på ett bra sätt. När man börjar jobba hos oss får man tidigt lära sig att i svåra situationer är det viktigt att behålla lugnet och att inte göra en för stor sak av situationen. Man ska tala lugnt med eleven, backa ett par steg och ge eleven utrymme och försöka att inte höja rösten. 
  Även om vi är proffs och vanligtvis klarar detta galant, så finns det en speciell situation som ingen av oss riktigt lyckats bemästra på ett bra sätt och det är när en elev öppnar diskmaskinen när den är igång. Då byts lugnet mot ren och skär panik som lyser från personalens ögon. Situationen är svår att beskriva med ord men det är som i en film. Allt går i slow motion när eleven långsamt sträcker sig efter handtaget på diskmaskinen. Personalen ser vad som håller på att hända men de är alla chanslösa. All den träning vi fått, all handledning, allt, är som bortblåst. Ögonen spärras upp i panik, någon försöker desperat kasta sig över köksbordet för att hugga tag i elevens arm, alltid förgäves och i samlad kör utbrister alla: "nnnnnnneeeeeeeeeeeeeeeeeeejjjjjjjjjjjjj!!!"
  Och sen är det över. Allt går så fort. En sekund sen är det över. Uppgivet tittar vi alla på varandra när eleven med högt huvud vandrar ut i korridoren som om ingenting hänt. Den var ju igång...