Americans part III

Och så var det dags igen att konstatera att det fins vissa egenskaper som skiljer amerikaner från svenskar. Den här gången tänkte jag analysera ett fenomen som man stöter på i stort sett varje dag här när man är ute och går på gatorna. Det verkar nämligen vara så att folk  gärna lyssnar på musik under tiden de promenerar här. Ingenting annorlunda så långt tänker ni. Det gör ju svenskar också. Jajemän! 

  Det svenskar däremot inte gör är att sjunga med. Och gör dom det så följs det oftast av ett nästan förskräckt ansiktsuttryck när de upptäcker vad de har gjort och att någon upptäckt dem. Här däremot verkar det vara tidsfördriv. Som att det är roligare att vara ute på promenad om man lever sig in lite i musiken. Eller rätt ofta ganska mycket faktiskt. 

  Något som gör det hela än mer underhållande är att detta beteende verkar omfatta de flesta musikstilar. Jag har fått höra allt från rap och hip-hop till rock och blues och till och med lite klassiskt nynnade. Nu går jag runt och lyssnar efter lite opera för att fylla min bingobricka.

  Själv blir jag väldigt inspirerad av det här beteendet och tycker att det är helt underbart. Varför skulle man inte få gå runt och sjunga på gatan? Varför ska sjungandet vara begränsat till en arena där man vet att man antingen är helt ensam, som i duschen eller i bilen, eller när man är ordentligt berusad, som på karaoken? 

  Tyvärr har jag inte bott här tillräckligt länge för att ha vågat prova. Så mycket svensk är jag fortfarande. Men var så säker, det kommer!