Antingen eller

Jag har lärt mig att som seriös bloggare måste man fota allt man äter och lägga ut så att alla kan se. Här har ni min lunch. Det är en fishtacoinspirerad kycklingsallad med mango, avokado och tomat, plus lite annat.

Jag har precis kommit hem från nya gymet (som för övrigt förtjänar ett eget inlägg, kommer snart) och som alltid när man gymar på nya ställen så tar det ett litet tag innan man hittar flytet i passet. Det dyker alltid upp någonting som ställer till det lite. Idag var inget undantag.
  Jag hade ockuperat tyngdlyftarplattan och kände mig nöjd med hur det såg ut. En ordentligt ställning för stången med spegel och safebars så att man kan köra tungt även om man är ensam. Runda gummivikter som kan tappas eller släppas utan att an ramlar igenom till entréplan. Inget flashigt utan rätt slitet med en touch av garagekänsla, precis som jag vill ha det. Nu kör vi tänkte jag!
  240 lbs på stången, ok, tungt, men inga problem. Förra veckans 8 på 225 var ju en barnlek. Men icke. Tvärstopp! Jag kunde inte rubba den vilket gjorde mig både förvånad, irriterad, frustrerad och besviken. Men det kan inte stämma, tänker jag och börjar räkna på alla möjliga sätt för att se om det är mina mattekunskaper som brister. 45+45+45+25+25... Nej, det stämmer. 2x45+50+... Nej, det stämmer. 90+25... 135+25+25... Nej, det är inget fel på min matte. Jag har nog aldrig räknat om ett tal på så många olika sätt. Men det stämde. Det blev 240 varje gång. Har jag tittat rätt på viktskivorna då? Nej det har ju naturligtvis inte gjort. 45, 25.... jo, det hade jag. Föreställ er den här scenen som om ni såg den snabbspolad på dolda kameran, för så ser det ut i mitt huvud. Börja på ena sidan, räkna på fingrarna, klia sig huvudet, över till andra sidan, ner på huk, dra lite i vikterna, tryck in dom igen, upp och stå, ny vinkel, vad har  jag missat, tillbaka till huvudräkningen, upp med mobilen, räkna på miniräknaren och så höll det på ett bra tag. Jag hade ställt en timer och tänkte vila i två minuter mellan seten. Det blev inte så.
  Så nu fanns det bara en sak att göra. Jag var tvungen att inse att jag inte hade 240 lbs i mig. Och det var inte kul. Det vara att ta av en platta på varje sida. Det var då himlen öppnade sig och ett ljussken träffade den näst yttersta plattan ackompanjerad av vacker änglasång. Kiiiiiloooooo. Kg, tänkte jag, det var konstigt och det tog ytterligare några sekunder för mig att inse hur mycket 15 kg är i förhållande till 15 lbs.
  Precis som alla andra vackra klassiska sagor har även denna en tydlig sensmoral. Det finns olika system att väga saker i vår värld och det ena är inte mer eller mindre rätt än det andra. De är bara olika. Men det underlättar för alla om man bestämmer sig för ett system och håller sig till det. Annars är det lätt hänt att någon blir gjord till åtlöje.

The End