Två år? Tänk vad fort tiden går...

  Igår var det två år sedan vi gifte oss i Högby kyrka på Öland och många av er som läser den här bloggen var där och firade med oss och för det är vi obeskrivligt glada och tacksamma. Så återigen (för vi har förhoppningsvis inte missat någon) tack till alla er som förgyllde vårt bröllop med er närvaro!
  Men det här inlägget kommer tyvärr inte handla om er. Vi tänkte istället fokusera på oss själva och bjuda på en sammanfattning av våra två år som gifta.
  Det började bra. Efter bara ett par månader bestämde vi oss för att bli särbos. Emily fick ju ett fint erbjudande en dag när hon stod i affären om att flytta till Hellys kontor i Oslo ett tag, vilket hon naturligtvis inte kunde tacka nej till. Tyvärr behövde de inga lärare på Helly så jag fick gott stanna hemma och ta hand om lägenheten. Om jag inte minns fel så bodde Emily tre månader hemma hos underbara Gisle, Eva och Fredrik som öppnade sitt hem för Emily och gjorde våra liv lite mindre krångliga. Jag var där en sväng och hälsade på och Emily kom hem lite på helgerna när hon kunde. 
  Efter det här lilla äventyret var vi återigen (första gången var när Emily hade gjort praktik i Oslo) väldigt bestämda med att det var sista gången vi bodde isär, för det är ju roligare att bo ihop och sen packade vi ihop våra grejer och flyttade tillsammans till den lilla ön Manhattan!
  Den här gången klarade vi av att bo ihop i hela tre månader, sen var det dags för mig att flytta tillbaka till Sverige. Vi var nämligen inte helt på det klara med hur lång tid det skulle dröja med mitt Green Card, vad reglerna egentligen sa och dessutom visade det sig vara svårt att betala hyran när den ena halvan av oss pluggade och den andra halvan lekte hinderbana i Chelsea Piers hela dagarna. Hem och jobba alltså. Den här gången var det mina föräldrar som öppnade sitt hem för oss och mina syskon var snälla nog att låta mig sova i deras sängar ett tag. Tack för det! 
  Nu var det alltså dags för oss att på allvar erövra Skype och tidsskillnad för att kunna umgås på riktigt, något som jag med lite stolthet i rösten måste säga att vi gjorde rätt bra. 
  Som tur var kunde Emily komma till Sverige över sommaren eftersom det var uppehåll från skolan. Så nu hade vi en lägenhet att hyra i Edsberg och en på Manhattan, medan vi själva fick tränga ihop oss i Felix 90säng. Det gick alldeles utmärkt!
  Sommaren gick naturligtvis alldeles för fort och rätt som det var blev det Augusti och dags för Emily att bita i det berömda äpplet igen. Under hösten blev det två korta svängar för mig till NY vilket kändes alldeles för lite men gav oss ändå tillräckligt med energi för att klara hösten. 
  Sen äntligen i Januari, efter en smärre frimärkesincident på ambassaden, kom så det efterlängtade kuvertet innehållandes mitt Immigrant Visa. Hej då Sverige, nu ska jag flytta ihop med min fru!
  Vi har nu bott tillsammans här i NY i hela 6 månader och tre dagar och vi har bestämt oss för att aldrig mer flytta isär. Det är ju roligare att bo ihop.

  Det var en snabbgenomgång av turerna vi har gått igenom under de här två åren. Om det fanns plats och tid skulle vi i detalj skriva om alla höjdpunkter vi fått uppleva både själva och tillsammans med alla er som vi saknar. 

  Till sist vill jag rikta orden till dig, min Underbara, som för två år sedan stod längst fram i kyrkan och sa ja till att dela resten av ditt liv med mig. Tack för det! Det känns overkligt att äntligen få vara här med dig utan att ha en returbiljett bokad till ett land där du inte finns. Vad framtiden bär med sig vet vi inte, men vi möter den tillsammans, Du och jag, som det ska vara! 

  
To be continued...