15 juni 1994

  Det var den 15 juni 1994. Världen skulle aldrig mer bli sig lik. Tidigare värdeladdade ord som vänskap, kärlek, ondska, avundsjuka och förlåtelse skulle få en ännu djupare betydelse för både barn och vuxna. Det var inte många som visste det då, men nu, nu vet vi alla. Den 15 juni 1994 förändrades och förbättrades livet för otaliga människor på jorden. Så många minnen och glädjefyllda stunder som kan härledas tillbaka till just det datumet. Den 15 juni 1994 hade Lejonkungen premiär.
  Jag såg Lejonkungen första gången på bio någon gång under hösten 1994. Jag tror det var runt jul. Jag skriver "första gången" för sedan den dagen har jag sett filmen om och om igen, oräkneliga gånger och jag vet att jag inte är unik i det avseendet. Jag är inte en sinnesförvirrad galning som ensam sitter på mitt rum och spolar tillbaka till utvalda delar. Nej, Lejonkungen är en film som av olika anledningar har berört fler än mig och många av mina finaste minnen kan på ett eller annat sätt kopplas till den filmen.
  Jag minns hur vi skrålade i duschen efter träningarna med volleybollaget när vi var tonåringar: Naaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaants ingoooonyaaamaaaa bagiiithi Babaaaa!!!! 
  Jag minns hur vi ganska många år senare, äldre i siffror i alla fall, spenderade en hel kväll i mörkret på stenstranden med att citera i stort sett hela filmen för varandra: "Pumba, hela du är en gasboll."
  Jag minns vår livliga diskussion om den rätta texten till Timons sång när han som lockbete klär ut sig till tjej och dansar hula-hula. På ett eller annat sätt hamnar vi alltid där. I en replik från Lejonkungen. Ibland för att ge varandra kloka råd och ibland för att locka till ett skratt. Det finns en replik för varje tillfälle.
  I torsdags fick jag glädjen att uppleva Lejonkungen på ett sätt som jag aldrig har sett den förut. Som musikal på Broadway. Jag och Emily fick varsin biljett av våra underbara vänner. Tack för det! Jag måste erkänna att jag var lite nervös innan. Man har hört så mycket bra om den och filmen är ju oslagbar så det kändes som att artisterna hade en tuff uppgift framför sig. Men som dom levererade! 
  Låt mig förklara utan att förstöra något för er som har planer på att se den. Handlingen skiljer sig inte alls mycket från filmen. Inte heller replikerna. Det är ett par små twistar som är lite spännande men på det stora hela är det Lejonkungen. Ändå är det helt annorlunda. Film är film och musikal är musikal. Det är svårt, om inte omöjligt att beskriva känslan och även om det gick så skulle jag inte vilja göra det för jag tycker och hoppas att ni alla ska se den i framtiden. Jag behöver inte berätta för er att musiken är vacker i filmen. Men att få höra den live med stor maffig kör och storband gav den en extra dimension. Och scenkläderna är helt otroliga! Kulisserna är ganska enkla men otroligt snygga. Det var en riktig urladdning att sitta där och (tvinga sig själv att inte sjunga med för man har lovat det innan) och ta in allting som hände. Rysningar i hela kroppen och ett stort smile i fejset under hela föreställningen. Vilken show! 

The Lion King får (igen och som alltid) sju sneakers av sju möjliga!