Svenskar del I

  Jaha allihopa... Som ni märker har bloggen inte varit lika sprudlande av liv som den brukar på sista tiden. Det har varit en rätt omtumlande tid de senaste veckorna och det är mycket som hänt. Ni har alla hört, sett eller läst om Sandys framfart och vi är mitt uppe i en rätt energisugande process för att försöka få klart mina papper så jag kan flytta in hos min fru permanent. Dessutom har jag märkt att det inte är lika lätt att hålla liv i en blogg när man fyller sina dagar med vettiga aktiviteter, som till exempel att jobba. Det var lättare som hemmaman i New York.  Men jaja, ursäkter hit och ursäkter dit. Nu ska vi försöka ändra på det så ni kan få fortsätta ta del av våra spännande liv.
  Jag ser det här inlägget som en slags come back och vad skulle passa bättre i en come back än att fortsätta min serie om amerikaner. Nu blir det ju inte så eftersom jag är i Sverige. Så nu är det svenskarnas tur, för tro det eller ej, vi har också en del lustigheter för oss.
  Dagens observation är inte ny på något sätt, men tillräckligt intressant för att ta upp här. Det handlar om hur vi beter oss i kollektivtrafiken. Prata aldrig med främlingar har en bredare betydelse i Sverige än i många andra länder, tror jag. I Sverige innefattar denna uppmaning nämligen att inte titta på, eller gå i närheten av främlingar vilket märks tydligast på en halvfull buss. Svenskar sitter nämligen en och en så långt det bara är möjligt. Vi trycker upp oss mot rutan och stirrar rakt ut i tomma intet för att slippa att av misstag ge en inbjudande blick till någon som letar plats. Inte för att det skulle spela någon roll för den som letar gör det desperat efter ett ledigt dubbelsäte. Finns det inga kan man stå, det är inga problem, jag tycker om att stå. 
  Något som jag däremot upplever som nytt är rädslan av kroppskontakt som verkar ha spritt sig bland SL:s resenärer. I alla fall när man till slut blir tvungen att ta en plats bredvid en läskig okänd människa. Det är som om det måste finnas en säkerhetszon mellan oss. Minst 10 cm mellan axlar, höft och knän och fötterna ska helst peka rakt fram. Och den där väskan, tryck ihop den så mycket du kan är du snäll så den inte inkräktar på mitt område. Jag har sett flera stycken den senaste tiden som sätter sig på ett tomt säte, men bara med ena skinkan och med halva kroppen i gången. Då uppstår en ännu roligare och mer intressant situation när andra resenärer ska tränga sig förbi utan att märkas. Men det är ett annat beteende och blir kanske så småningom ett eget inlägg.
  Jaha, kul att vara tillbaka och kul att så många har tittat till bloggen varje dag trots att vi varit dåliga på att uppdatera.